Det va jättelänge sen jag postade nåt här. Men jag har börjat på en massa inlägg fast inte kommit till skott och postat. Vet inte riktigt varför. Har ibland märkt att jag skrivit lite för mycket, och vill inte lägga ut det, och andra gånger bara pladdrar jag på utan nån som helst mening. Så då har jag låtit bli att lägga upp nåt.
Egentligen har det inte hänt så mycket. Eller, det har hänt ganska mycket men inget man direkt kan rada upp och berätta om hur som helst. Det är en lite konstig tid för mig just nu. Jag väntar liksom. Väntar och ser hur saker utvecklar sig. Jag tycker det är jobbigt. Jag är inte typen som sitter stillasittande och tittar på och låter yttre faktorer bestämma. Men nu behöver jag göra det. Vad som händer får vi se. Den största risken är egentligen att inget alls händer. Men nu hoppas vi på att det blir lite action. Jag vill ha lite åka av! (I positiv bemärkelse helst)
tisdag, februari 28, 2012
torsdag, december 15, 2011
Bara för att...
... jag från och med nu kommer att blogga på Har du fem då och då så kommer jag förstås inte att ge upp denna bloggen. Denna bloggen är ju min lilla kompis, min ventil och min publika dagbok över de senaste åren. Men om ni skulle vilja läsa vad jag skriver på Har du fem, så får ni hålla utkik, mitt första inlägg ligger här!
söndag, december 11, 2011
Rätt svar quiz V
Jaha, quiz V gav Maja ytterligare en poäng, och hon har nu kvitterat till 2-2 mot Håkan. Sen har ju flertalet andra varit snubblande nära poänger, men missat antingen rätt titel eller artist. Rätt låt va Alphaville med Forever Young. En lätt uttjatad låt, men som i grunden ju är väldigt fin. Och det får komma fram i denna versionen tycker jag. Handlar i min värld det motstridiga i att man vill att stunder ska vara men ändå vill man gå framåt i livet. Och rädsla för att inte hinna med allt det viktiga i livet, och sätta spår. Känner jag avsaknad av 30-årskris får jag väl sätta denna på repeat.
Tredje advent och quiz V
Den här dagen är jag inte så sugen. Så jag förhalar dagens aktiviteter med att inbilla mig att det vore rent ohövligt av mig att inte blogga idag. Det måste ju gå före städandet och jobbandet.
I fredags va det julfest på mitt jobb. Jag och några trevliga prickar anordnade den tillsammans, och vi gjorde nog ett ganska bra jobb om jag får säga det själv. Det va kul, och vi fick glögg. Jag fick på vägen från festen en stark lust att lägga mig på marken och titta upp i himlen (som jag ibland gör, vilket ni kan läsa om här). Men det kom cyklister så jag lät bli. Såhär i efterhand va det ett bra beslut tror jag. Det är ju lite för kallt för att ligga o chilla på gräsmattan mitt i natten. Vissa alkoholenheter kan ha varit inblandade.
Jag hade en musikquiz på festen (ni gamla Vi Unga-iter kan tänka lite Greger-style). Jag har ju haft ett gäng såna quizer på fester genom åren, men detta var första gången det va med så många och dessutom med folk som inte känner mig. Så jag va lite nervös. Men det gick bra. Det fick mig hursomhelst att tänka på att det ju inte varit någon quiz här på bloggen på länge. Det skriande behovet ska nu stillas, så här kommer quiz V. Texten passar nämligen bra till ovan beskrivna historia.
Nu dansar vi med stil, nu dansar vi ett tag.
Himlen får vänta, vi tittar bara mot skyn.
Den är nog inte så väldigt svår eller? Som vanligt gäller både låt och artist för poäng.
I fredags va det julfest på mitt jobb. Jag och några trevliga prickar anordnade den tillsammans, och vi gjorde nog ett ganska bra jobb om jag får säga det själv. Det va kul, och vi fick glögg. Jag fick på vägen från festen en stark lust att lägga mig på marken och titta upp i himlen (som jag ibland gör, vilket ni kan läsa om här). Men det kom cyklister så jag lät bli. Såhär i efterhand va det ett bra beslut tror jag. Det är ju lite för kallt för att ligga o chilla på gräsmattan mitt i natten. Vissa alkoholenheter kan ha varit inblandade.
Jag hade en musikquiz på festen (ni gamla Vi Unga-iter kan tänka lite Greger-style). Jag har ju haft ett gäng såna quizer på fester genom åren, men detta var första gången det va med så många och dessutom med folk som inte känner mig. Så jag va lite nervös. Men det gick bra. Det fick mig hursomhelst att tänka på att det ju inte varit någon quiz här på bloggen på länge. Det skriande behovet ska nu stillas, så här kommer quiz V. Texten passar nämligen bra till ovan beskrivna historia.
Nu dansar vi med stil, nu dansar vi ett tag.
Himlen får vänta, vi tittar bara mot skyn.
Den är nog inte så väldigt svår eller? Som vanligt gäller både låt och artist för poäng.
onsdag, november 30, 2011
Mitt liv som tågpendlare
För tillfället tillbringar jag en del arbetstid i Växjö. Om det beror på att Kalmar behöver en paus eller att Växjö behöver lite äventyr låter jag vara osagt, det ligger inte för mig att skryta om den aura av livsglädje och positivism som omger mig. Hursomhelst, mellan Nybro och Växjö finns ju den fiffiga (underskattat ord, jag ska använda det mer) uppfinningen tågkommunikation. Det är miljövänligt, enkelt och snabbt. Eller i alla fall miljövänligt. Enkelt är ju en avvägningsfråga, och snabbt är det definitivt inte.
Jag har mest varit så kallad nöjesresenär med tåg förr. Inte för att jag åkt tåg av nöje, utan för att jag åkt tåg för att komma till nöjet. Så det här med att åka på en mer reguljär basis är nytt för mig. Just nyhetens behag gör att jag med viss fascination betraktar övriga tågresenärer. Jag urskiljer ganska snabbt övriga tågpendlare. De är reser lätt förstås, men har också en coolhet omkring sig. Det verkar också formas kretsar av pendlarvänner som inte känner varandra på annat sätt men gärna sitter gemensamt under resan och snickesnackar om ditten och datten. Vanliga samtalsämnen verkar vara tågens temperatur, ändringar i pendlarbiljetter och tågförseningar. Häromdagen tjuvlyssnade jag på en utförlig beskrivning om hur kall en kvinna i medelåldern varit när hon kommit hem och hur hon försökte få upp värmen med vetevärmare, ulltofflor och bad. Övriga i gruppen kom med tips på tågymnastik och vilket gott te hon dricker på kvällen som värmer så gott. Fascinerande. Denna typen av resenärer verkar ofta vara kvinnor, åldern varierar, och de umgås ofta över generationsgränserna. Fint på nåt sätt, tåget förde dem samman.
Sen har vi den coola resenären. Det verkar uteslutande vara män, med slitna snygg-jeans och jacka av typen trench-coat eller kanske pea-coat. Synar inte i sömmarna, dom är inte min typ. De har har lite stajlat hår och en laptop i ett sånt där tight fodral under armen. Helst Mac förstås. Kan också bytas mot en sån där surfplatta. De köper alltid kaffe på tåget, och är gärna lite övertrevliga, speciellt mot tjejer mellan 18 och 30 som har skinnstövlar med höga klackar som klapprar och mot andra coola resenärer. Till kategorin coola resenärer väljer jag också att klassa de 40+ män som också har coola jeans och lite stajlat hår men inte har pungat ut med 1500 spänn på snyggjackan. Vill va ung och cool men håller inte riktigt stilen. Är dock fortfarande övertrevlig mot tjejerna med skinnstövlarna.
Nöjesåkarna är förstås lätta att urskilja. De har lätt uppspärrade ögon och tyngre bagage. De letar också sittplatser eftersom de faktiskt har bokat biljett, och inte bara visar pendlarkortet. Detta skapar irritation hos pendlarna eftersom de eventuellt behöver flytta. I alla fall tänker jag att det gör det, de säger inte nåt om det, men det anas. Jag har inte behövt flytta på mig än, men nog skulle jag bli irriterad. Man är ju bara människa. Eller bara tågpendlare. Nöjespendlarna är annars på något sätt de som håller humöret uppe. De är ofta glada och förväntansfulla. Ibland kan man dessutom ana vart de är på väg eller har varit. Idag såg jag en mössa med en kanadensisk flagga. Det sätter ju igång fantasin på vem som helst. Kanada. Ungefär som Sverige fast långt bort. Och mycket större.
Men sen har vi den stora massan. De som håller sig för sig själva och har musik i öronen. Jag är en av dem. Pratar inte med nån mer än någon enstaka artighetsfras, pillrar lite med mobilen eller läser en bok. Eller sover. Eller överanalyserar och diktar ihop historier om övriga resenärer. Placerar dem i fack och bestämmer deras egenskaper. Såna är de, den stora massan. Hittar på strunt om övriga resenärer. Fy på sig.
Jag har mest varit så kallad nöjesresenär med tåg förr. Inte för att jag åkt tåg av nöje, utan för att jag åkt tåg för att komma till nöjet. Så det här med att åka på en mer reguljär basis är nytt för mig. Just nyhetens behag gör att jag med viss fascination betraktar övriga tågresenärer. Jag urskiljer ganska snabbt övriga tågpendlare. De är reser lätt förstås, men har också en coolhet omkring sig. Det verkar också formas kretsar av pendlarvänner som inte känner varandra på annat sätt men gärna sitter gemensamt under resan och snickesnackar om ditten och datten. Vanliga samtalsämnen verkar vara tågens temperatur, ändringar i pendlarbiljetter och tågförseningar. Häromdagen tjuvlyssnade jag på en utförlig beskrivning om hur kall en kvinna i medelåldern varit när hon kommit hem och hur hon försökte få upp värmen med vetevärmare, ulltofflor och bad. Övriga i gruppen kom med tips på tågymnastik och vilket gott te hon dricker på kvällen som värmer så gott. Fascinerande. Denna typen av resenärer verkar ofta vara kvinnor, åldern varierar, och de umgås ofta över generationsgränserna. Fint på nåt sätt, tåget förde dem samman.
Sen har vi den coola resenären. Det verkar uteslutande vara män, med slitna snygg-jeans och jacka av typen trench-coat eller kanske pea-coat. Synar inte i sömmarna, dom är inte min typ. De har har lite stajlat hår och en laptop i ett sånt där tight fodral under armen. Helst Mac förstås. Kan också bytas mot en sån där surfplatta. De köper alltid kaffe på tåget, och är gärna lite övertrevliga, speciellt mot tjejer mellan 18 och 30 som har skinnstövlar med höga klackar som klapprar och mot andra coola resenärer. Till kategorin coola resenärer väljer jag också att klassa de 40+ män som också har coola jeans och lite stajlat hår men inte har pungat ut med 1500 spänn på snyggjackan. Vill va ung och cool men håller inte riktigt stilen. Är dock fortfarande övertrevlig mot tjejerna med skinnstövlarna.
Nöjesåkarna är förstås lätta att urskilja. De har lätt uppspärrade ögon och tyngre bagage. De letar också sittplatser eftersom de faktiskt har bokat biljett, och inte bara visar pendlarkortet. Detta skapar irritation hos pendlarna eftersom de eventuellt behöver flytta. I alla fall tänker jag att det gör det, de säger inte nåt om det, men det anas. Jag har inte behövt flytta på mig än, men nog skulle jag bli irriterad. Man är ju bara människa. Eller bara tågpendlare. Nöjespendlarna är annars på något sätt de som håller humöret uppe. De är ofta glada och förväntansfulla. Ibland kan man dessutom ana vart de är på väg eller har varit. Idag såg jag en mössa med en kanadensisk flagga. Det sätter ju igång fantasin på vem som helst. Kanada. Ungefär som Sverige fast långt bort. Och mycket större.
Men sen har vi den stora massan. De som håller sig för sig själva och har musik i öronen. Jag är en av dem. Pratar inte med nån mer än någon enstaka artighetsfras, pillrar lite med mobilen eller läser en bok. Eller sover. Eller överanalyserar och diktar ihop historier om övriga resenärer. Placerar dem i fack och bestämmer deras egenskaper. Såna är de, den stora massan. Hittar på strunt om övriga resenärer. Fy på sig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)