En komplicerad kärlekshistoria

Jag inbillar mig ofta att jag ganska snabbt får en bra uppfattning av någon eller något när jag först träffar det. När jag inbillar mig det brukar det snabbt följas av att jag får ångra mig bittert, då det visar sig att jag har fel... Ofta mycket fel till och med. Jag tänkte här berätta en liten historia. Historian om när Stina ändrade uppfattning :-)

Jag tycker om skog och träd och sånt, men jag har under i princip hela mitt liv tyckt att ett visst trädslag har varit en styggelse bland andra träd. Ful, osymmetrisk och kanske till och med opraktisk på något sätt (till skillnad från alla andra praktiska trädslag...)

Den styggelse stavades TALL! Något av det fulaste som fanns var när det på ett hygge endast stod en eller ett par höga tallar kvar. Då fick man liksom se dom så tydligt, och allt det jag inte gillade med dom stod där och retades med mig.

Men sen för något år sedan såg jag ett foto av en tall någonstans. Och jag häpnade, för det va ju jättevackert! Tallen hade en stor fin krona, och va sådär hög och majestätisk. Jag började vackla... Kanske fanns det några få vackra tallar trots allt. Och så sakteliga började jag se fler och fler vackra tallar lite här och var. Och så småningom va det väldigt få tallar som inte var vackra. Och nu plötsligt så är en tall på ett hygge i skymningsljus något av det vackraste som finns. Och den behöver inte ens vara symmetrisk! Kanske pågår det någon utveckling allteftersom i ens lilla hjärna trots allt.

'