Tankar om duschmunstycken

Det här med duschmunstycken. Ni vet, de kan flyttas i höjdled. Generellt vill längre människor ha dem högre, och kortvuxna vill ha dem längre ner. Förr i världen när jag skulle in och genomföra dagens tvagning så hade höjden på duschmunstycket mystiskt förändrats. Jag, som inte är så värst många fot över jordskorpan, noterade att munstycket satt alldeles för högt för att ge optimal sköljning. Det va ett litet irritationsmoment. Litet, men ändå ett irritationsmoment. Man vill ju att den där perfekta höjden från förra duschen ska vara kvar. Men man fick ändra. Varje dusch fick man ändra.

Sen slutade det där munstycket att flyttas. Istället inleddes varje dusch med perfekt anpassad duschmunstyckshöjd och en känsla av förnöjsamhet infann sig. Duschen blev helt enkelt lite trevligare. Man mindes i klarhet hur jobbigt det va att ändra höjd varenda gång. Oj så skönt det är att få behålla sin optimala höjd. Men när tiden går så börjar man ändå ifrågasätta duschmunstycket. Är det verkligen den optimala höjden? Man experimenterar lite, flyttar lite upp och ner. Men det blir liksom inte bättre. Den glädjen man kände över munstyckshöjden falnar, och man börjar tänka att det nog vore kul med förändring. Kanske ett nytt munstycke? Eller kanske i alla fall en ny höjd. Att få ändra höjden då och då vore ju kul. Nästa gång höjden ändrades kanske det skulle vara annorlunda? Kanske skulle jag inte irritera mig? Kanske skulle jag tycka det va mysigt? Kanske skulle den som ändrade höjden också tycka det? Om det va rätt. Rätt munstyckshöjare. Det måste vara rätt person som höjer munstycket, annars kommer den där irritationen tillbaka. Problemet är kanske att rätt munstyckshöjare inte vill höja munstycket i just min dusch. Det är mycket att fundera kring vad gäller duschmunstycken. Mer än man kanske skulle kunna tro.